som jag skrivit i något tidigare inlägg så har det varit svårt att få på storbus några muddbrallor på sistone, kämpade med luciakläderna som gick tillslut. När det nu var jul och kallt, tror vi hade -9 och storbus hade inga fleecekläder som passade, så jag slängde ihop ett par fleecemuddbrallor, packade in dem i ett paket så att det skulle bli lite roligare med nya byxor.
Byxorna var klarblåa med färgglada muddar som han hade sagt att han ville ha kvällen innan.....men när vi skulle pröva dem var det protester och tillslut sa han "det är bebisbyxor det här, jag vill inte ha dem mamma". Han såg såå ledsen ut och det högg rejält i mitt hjärta, kan det vara så att någon mobbar honom på dagis för hans kläder???
Fram tills inte så länge sedan var han alltid jätteglad så fort han fick nya kläder, tröjor, byxor, mössor, han tyckte att det var "fiint" och sa "mamma sytt" och var så glad! Jag har märkt att han inte gärna sätter på sig det mamma sytt längre, ...vissa tröjor går fortfarande men långt ifrån alla, och muddbrallor går absolut inte, tar man fram ett par kommer ett mörkt ledset moln över honom.
Som jag sa till storbus pappa, när man väl en gång har blivit retad för något så går det inte att göra ogjort, även om den som sagt det skulle ge sig till känna och kanske säga förlåt eller dito, det har liksom bränts in, jag såg det själv i hans ögon när han tillslut utbrast att det var bebisbyxor.
Hur skall man göra nu?
Ta hand om dina skor
2 år sedan
8 kommentarer:
funderat på att låta honom designa själv. HELT själv? Min femåring älskade det. Kolla annars med fröknarna. På dagis är inte barnen slipade nog att dölja allt för personalen.
Om du inte kommer någonvart får du helt enkelt börja sy till vuxna, dej själv kanske?
Trist! Verkar som om han verkligen inte ville såra dig som sytt byxorna. Kanske har han blivit retad (hoppas inte) eller så börjar han få en egen stil/smak, ev utifrån kompisarnas köpekläder. Bli inte sårad över att han inte vill ha det du sytt. Som Y sa, be honom kravställa hur byxorna ska se ut eller ta med honom till en affär där han får välja själv.
uff da.
Hva med å høre med ham om det er ok med bukser uten mudd?
Fleecebukser uten mudd varmer like godt som de med :)
Lykke til
Jag tänker som Anonym, att det kanske räcker om han får byxor med bara fåll nertill istället för med mudd, så det blir mer som "riktiga" byxor?
Hjärtat ömmar för honom, jag blev själv retad i skolan för att jag hade fel märke på mina jeans och precis som du sa så räckte det inte med att få ett förlåt, orden var redan sagda och mina fina jeans av fel märke blev aldrig använda något mer.
Jag känner igen detta som dotter till en sömmerska. Jag var visserligen lite äldre, men helt plötsligt var det inte speciellt kul att ha hemmasydda kläder längre. I mitt fall blev jag inte mobbad, utan jag såg väl vad de andra ungarna hade och allt som är köpt i affär var ju så mycket "finare". Ja, det tyckte jag i alla fall då. Nu är jag väldigt tacksam för att ha en mamma som är en fantastisk sömmerska som ställer upp och syr allt man kan tänkas behöva.
Låt Storbus få bestämma vad han ska ha på sig och hur det ska se ut ett tag själv. Helt plötsligt förstår han att hemmasytt är det finaste man kan ha.
Kram
Tack för alla kommentarer!
Tyvärr är det nog så att han egentligen VILL ha kläder som jag sytt, kommer jag hem med nya tyger så hoppar han nästan av glädje och vill att jag skall sy en tröja eller byxor...men när det är färdigsytt och han kanske har haft det en dag på dagis då vill han inte mer, därför tror jag mobbing.
En gång nu under julen insisterade han på att packa med muddbrallor jag frågade flera gånger och de skulle med...men blev såklart inte använda.
Stackars liten...... Jag blev också mobbad för min mammas kläder men var ändå på samma gång stolt. Jag var äldre så rebellen i mig stoltserade istället med mina hemmasydda plagg.
Y hade en jättebra idé!! Låt honom designa själv!!! Här hemma har det redan börjat. Jag får beställningar från mina egna treåringar :-)'
Lycka till!!!
Skicka en kommentar