hjäääälp va ensam jag kände mig idag på bvc och mammagruppen, jag är nog yngst och deffinitivt fattigast, ALLA mammorna hade "bugaboo-vagnar" nya såklart, och där stoppade jag ner min lille prins i en begagnad ca 5år gammal emmaljunga duo-edge vagn, en stor pansarvagn i sammanhanget....inte nog med det en av karriärmammorna pratade hela tiden om "baby-sats" och hur fantastiskt bra det var, och det rekommenderade hon...bla bla bla...
-jag tränar inte längre för att jag inte har råd i denna stad! jag har ett student årskort på badet men jag har knappt utnyttjat det för jag har inte så mycket egentid längre, men nog saknar jag träning och en träningskompis....och kompisar, fy vad ensamt det kan vara att bo i helt fel stadsdel, jag vågar inte nämna vilken men jag bor här för att sambon har en lägenhet via sitt jobb som vi bor i i andra hand...alla andra i vårt område har ju bostadsrätter för sisådär 63000/kvm!!
Snacka om att känna sig som ett ufo eller en rosa elefant eller dito....suck, det går nog inte att längta hem mer än vad jag gör just nu...och eftesom jag är en känslomänniska så måste jag gorma av mig lite....
Visst hade jag kunnat tänka mig en smidigare barnvagn men jag har inte de pengarna...herregud den kostar ju mer än vad jag får ut i lön varje månad! ...och jag jobbar endast för att jag inte hade något alternativ efter att ha letat kvalificerade jobb med ljus och lyckta i 1,5år så kunde jag inte tacka nej till ett jobb som faktiskt går att sätta upp som merit i CVt. Jag önskar såå att jag hade ett riktigt jobb som väntade på mig efter min mammaledighet, att jag slapp jobba och vara trött och känna mig otillräcklig dag ut och dag in. Nu har redan 6månader gått och jag bävar inför den dagen då jobbet som är tidsbegränsat är slut och föräldradagarna är slut....Är jag oxå slut då eftersom ovissheten är min ständiga följeslagare?
näää, nu blir jag bara så deppig så jag får nog försöka sy lite...önskar jag kunde måla med men jag har ingenstans att vara med mina oljefärger....kanske i mitt nästa liv, i en annan stad att man kan bo i sitt dröm hus med egen ateljé och syrum....
Ta hand om dina skor
1 år sedan
3 kommentarer:
Åh, jobbigt att vantrivas så.
Tänk på lille prins prutt så känns det kanske bättre? Och sy lite till, det brukar hjälpa. ;)
/Sylust från Sysidan
Ja fy, det blir nog inte mer mammagruppande för min del! "Du och jag Alfred" som jag brukar säga, så hittar vi på eget bus istället....det tog ju 5månader innan man träffade mammagruppen så jag kan inte påstå att jag har svårt att leva utan den!
nog syr jag av mig min frustration! ...men frågan är om det inte uppfattas som "fattigt" att jag syr till Alfred, jag gör ju det för att det är kul och för att det oftast blir billigare än att köpa. jaja...man blir matt av att bo i denna stad....
Å, vad jag hoppas att du hittar rätt i den här stan! Den kan ge så himla mycket kraft och energi också. Kanske lättare att hitta bra hängmänniskor i en stadsdel längre söderöver... Där är det retro, sjuttiotal och hemgjort som är statusmarkörer.
Fast jag har varit medföljande i en främmande stad utan meningsfull egen sysselsättning jag med, så jag har lätt att förstå din frustration.
Vilken dag som helst får du ett brev från söder om söder - ledsen att det dröjer så!
Skicka en kommentar